Silvergruvan

1544 får Silverberget i Näshult riksintresse. Det är Sveriges kung Gustav Vasa som intresserar sig för de nyfunna fyndigheterna här.

Ett "sölfstrecket" väckte kungens intresse varkanske inte så konstigt om man betänker vilka stora summer den samtida Dackefejden kostade. Indrivning pågick för fullt och inte minst fogden i Östra och Uppvidinge härad Nils Persson (eller Nils Pedersson) var mycket aktiv. 

Kungen sökte alltså med ljus och lykta efter nya möjligheter att fylla skattkammaren och upptäckten i Näshult skulle utredas och silverhalten i strecket undersökas.

I brev till Nils Persson daterat Gripsholm 6 april 1544 meddelas att två karlar "som i slik saker fötroende hade" snart skulle komma från "Salabergit" (Sala silvergruva) för att med nödiga redskap undersöka saken. Nils Persson anmodades också att "skicka till karlarna ved". Han anmodades också att meddela kungen resultaten och att undersöka om liknande fyndigheter kunde finnas "i then Landzändan".

Bergbrytning vid den tiden gick till så att veden tändes i anslutning till berget och fick brinna tills berget blivit upphettat, varefter vatten hälldes på. Berget blev sprött och brytningen kunde ske.

Kungen är dock inte nöjd med resultaten och redan i maj skriver han ånyo till Nils Persson           "att man inte lagt sich sådane flijt ter om saken til effentyrs kraft". Han anmodas nu att skicka två halvtunnor av näshultsmalmen sjövägen till Stockholm "sedan vilja vi  finne anner rådt att lata förökie hwad ter att bliffwa will". Kungen hade också fått reda på att berget kunde innehålla koppar, och i så fall skulle motsvarande prover skickas.

Men prövningen visade  att förekomsten av silver var skäligen ringa.

1582 uppbär trots detta kyrkoherden i Näshult Kebbo Birgeri skatt från "the gode mennz som her wåre och brukade Silffbergit" Så någon form av drift kom ändå igång.

1896 står att läsa i Hwetlanda-Posten under rubriken "En silvergruva i Östra Härad" följande; "I slutet av förlidet år inmutades en å Näshults Säteris ägor befintlig malmfyndighet, som förut av en friherre Schulzenhielm (som vid den tiden ledde arbetena vid guldverket i Alseda och Ökna). Gruvan i Näshult kommer att arrenderas av disponenten Räf på Trollebo, som låtit i Tyskland undersöka malmen och funnit att den innehåller silver i sådan myckenhet, att gruvans bearbetning kommer att löna sig"

Någon gruvdrift kom dock aldrig till stånd.

Berget ruvar alltså fortfarande på sin hemlighet......

Och fogden Nils Persson blev med tiden adlad Silfversparre och begravdes under en magnifik gravsten framför altartavlan i Näshults Kyrka. Och hans sonson  majoren Per Nilssons vapensköld hänger på kyrkväggen. 

Efter Bengt Winbladh

Näshults Hembygdsföreningen

För att komma dit följ skylten vid väg 125, vid 3 på kartan.

Karta sevärt

Klicka på kartan, 2=Bockahålet, 3=Silvergruvan